Min värld.
Min värld har rasat samman, och sedan har jag byggt upp den igen.
Det är märkligt hur lätt det är att krossa något. Och det är även märkligt att inse hur lång tid det tar att laga något.
Man måste ta varje pusselbit och sätta tillbaka den på rätt plats. Det som tar mest tid är att hitta alla bitar och förstå vart de ska sitt då bitarna ständigt ändrar färg och form.
Det ska bli intressant att se hur lång tid det tar att bygga upp världen igen.
Allt har alltid en början
Nu är jag offciellt en Blekingebo. Vad jag vet ska jag folkbokföras här idag. Livet rullar, det funkar bra med skolan fast jag nu har valt att plugga distans då det är 15 mil till skolan. Om tre år har jag på pappret Trädgårdsingengör inriktning odling det ser nog ganska snyggt ut på papper va;)
Min och Älsklings lägenhet är underbar förutom kaoset men annars så är den underbar!
Men det fattas en sak för att mina dagar ska ha en guldkant. Det är att vi inte har någon katt, jag ahr inte ägt en katt på en månad och det är som en evighet för mig x.X
Men katt blir det snart så fort vi har kommit i ordning så blir det katt! Vill till och med ha en katt innan vi skaffar tv och sånt :3
Jag kommer ju vara hemma och plugga mycket det är väl klart att jag behöver sällskap x.X
Men snart så har jag det jag alltid har önskat^^
Nu du!
Nu börjar mitt liv byggas upp på nytt, och jag behöver inte bry mig om mina psykiska mén.
Praktikserar just nu helt okeej än så länge.
Kärleken funkar ^^ Vi är så lyckliga så, eller?
Världen rullar nu framåt(som om den aldrig gjort det tidigare? :S) för mig nu^^
Praktikserar just nu helt okeej än så länge.
Kärleken funkar ^^ Vi är så lyckliga så, eller?
Världen rullar nu framåt(som om den aldrig gjort det tidigare? :S) för mig nu^^
Ljuva sommar.
Nu har jag fått mitt sommarlov som jag har längtat efter. ;) Slutade igår ^^
Men ingenting har jag att göra idag då alla mina nära går i skolan idag ><
Men jag ska nog gå en runda på stan senare idag :) Sommar= sommarkläder behöver lite nytt känns det som. ..
Men sommar jag har jag inget, om jag har tur kanske jag kan tjäna en slant på att gå ut med hundar.
Min käresta har jobb under hela sommaren turunge...
Men nu ska jag ut och röra mig :) Tjingeling ^^
Men ingenting har jag att göra idag då alla mina nära går i skolan idag ><
Men jag ska nog gå en runda på stan senare idag :) Sommar= sommarkläder behöver lite nytt känns det som. ..
Men sommar jag har jag inget, om jag har tur kanske jag kan tjäna en slant på att gå ut med hundar.
Min käresta har jobb under hela sommaren turunge...
Men nu ska jag ut och röra mig :) Tjingeling ^^
Kapow.
Tänk dig den där förjävliga känslan av att någon slår dig hårt fan i magen hela jävla tiden. Du känner slag efter slag och du visar att du känner smärtan men slagen fortsätter bara. Många försöker stoppa slagen men slagen bara fortsätter.
Människan som jag visar i mina bloggar verkar inte ha det så bra har jag lagt märke till.
Jag mår bra som männska men jag mår sämre när det gäller livet jag har valt. Varje dag är ingen pest och pina det ska jag inte säga.
Men många dagar vill jag bara gräva ner mig och gömma mig där. Gömma mig så pass länge så att jag vet att världen är lugn och vacker igen, fan vad jag skulle vilja vara en igelkott.... Men det får jag nog vänta med.
Om jag har tur kanske jag blir det i nästa liv?
Jag har en kärlek som jag värnar om, men som jag ingenting vet något om längre. Jag vet inte hur min kärlek tänker eller hur min kärlek resonerar. Det är svårt att veta då min kärlek alltid vägrar tala med mig när min kärlek finner livet svårt i vissa stunder. 'Ibland kan jag vara andleningen till att min kärlek har det jobbigt, men jag kan ingenting hjälpa då min kärlek aldrig talar om vad det är som är fel.
Min kärlek lägger alla alla svårar stunder i en lite ask som min kärlek försluter väl sen kastar min kärlek den asken så djupt in i sin själ att bara min kärlek kan öppna den, ingen annan då ingen annan vet koden till min kärleks liv. Inte ens jag vet denna hemliga kod.
Hur mycket jag klarar av detta hemliga liv det är en fråga som man kan diskutera om i miljoner dagar.
Varför vågar du aldrig släppa in mig?
Människan som jag visar i mina bloggar verkar inte ha det så bra har jag lagt märke till.
Jag mår bra som männska men jag mår sämre när det gäller livet jag har valt. Varje dag är ingen pest och pina det ska jag inte säga.
Men många dagar vill jag bara gräva ner mig och gömma mig där. Gömma mig så pass länge så att jag vet att världen är lugn och vacker igen, fan vad jag skulle vilja vara en igelkott.... Men det får jag nog vänta med.
Om jag har tur kanske jag blir det i nästa liv?
Jag har en kärlek som jag värnar om, men som jag ingenting vet något om längre. Jag vet inte hur min kärlek tänker eller hur min kärlek resonerar. Det är svårt att veta då min kärlek alltid vägrar tala med mig när min kärlek finner livet svårt i vissa stunder. 'Ibland kan jag vara andleningen till att min kärlek har det jobbigt, men jag kan ingenting hjälpa då min kärlek aldrig talar om vad det är som är fel.
Min kärlek lägger alla alla svårar stunder i en lite ask som min kärlek försluter väl sen kastar min kärlek den asken så djupt in i sin själ att bara min kärlek kan öppna den, ingen annan då ingen annan vet koden till min kärleks liv. Inte ens jag vet denna hemliga kod.
Hur mycket jag klarar av detta hemliga liv det är en fråga som man kan diskutera om i miljoner dagar.
Varför vågar du aldrig släppa in mig?
.Vårglädje.
Grönskan är påväg, fåglarna sjunger sin glädjesång låter som om dom är glada att Sverige har börjat vakna till liv igen.
Vinter deppen har lämnat mina axlar.
Nu är det bara att sikta blickarna framåt och börja leva igen.
Jag har en sak att ta hand om innan jag kan lämna ifrån den tunga ryggsäcken igen. Men det kommer ske senare.
Jag kikar ut och ler, jag ler åt solen min frände som inte jag har sett så mycket av den senaste tiden.
Men nu ska jag gå och säga adjö, men jag är inte rädd för farväl jag vet ju att vi kommer ses igen.
Vinter deppen har lämnat mina axlar.
Nu är det bara att sikta blickarna framåt och börja leva igen.
Jag har en sak att ta hand om innan jag kan lämna ifrån den tunga ryggsäcken igen. Men det kommer ske senare.
Jag kikar ut och ler, jag ler åt solen min frände som inte jag har sett så mycket av den senaste tiden.
Men nu ska jag gå och säga adjö, men jag är inte rädd för farväl jag vet ju att vi kommer ses igen.
Aj.
Hur jag mår idag går nog inte att beskriva.
Har en klump i halsen som nästan gör så jag har svårt att andas.
Det jag önskar är vetskap. Men lär nog inte få det till jul.
Varje dag så känns det så att man får ett knytnävslag rakt in i magen. ´Man får svårt att tänka och kan knappt andas.
Mitt psyke rubbas dag ut och dag in,
Snart så klarar jag inte mer...
Har en klump i halsen som nästan gör så jag har svårt att andas.
Det jag önskar är vetskap. Men lär nog inte få det till jul.
Varje dag så känns det så att man får ett knytnävslag rakt in i magen. ´Man får svårt att tänka och kan knappt andas.
Mitt psyke rubbas dag ut och dag in,
Snart så klarar jag inte mer...
Tomrummen som jag ständigt försöker fylla.
Varje gång någon i min närhet försvinner från mig bildas ett tomrum inom mig.
Och varje gång försöker jag fylla dom.
Omedvetet tror jag att jag har fyllt dessa tomrum, men igentligen skapar jag bara nya hål men jag märker inget förs det som äger rummet i mig försvinner.
Idag har jag många tomrum att fylla. Och jag lär nog aldrig kunna fylla dem igen.
Nuförtiden har jag ytterliggare ett problem, pålitlighet hos mina vänner äger jag inte som förr.
Och det gör mig beskymrad för jag vill ju kunna lita på mina käraste, men jag kan ej.
Tiderna nu är inte heller som förr tyvärr.
Jag hade det myckert roligare förr i världen men inte nu längre, varför vet jag inte.
Ju mer jag tänker ju mer problem stöter jag på.
Och ensam om det det lär jag nog aldrig vara.
Ensamhet är ingen stor lycka här i världen.
Kom ihåg att du är inte ensam om att vara ensam.
Och varje gång försöker jag fylla dom.
Omedvetet tror jag att jag har fyllt dessa tomrum, men igentligen skapar jag bara nya hål men jag märker inget förs det som äger rummet i mig försvinner.
Idag har jag många tomrum att fylla. Och jag lär nog aldrig kunna fylla dem igen.
Nuförtiden har jag ytterliggare ett problem, pålitlighet hos mina vänner äger jag inte som förr.
Och det gör mig beskymrad för jag vill ju kunna lita på mina käraste, men jag kan ej.
Tiderna nu är inte heller som förr tyvärr.
Jag hade det myckert roligare förr i världen men inte nu längre, varför vet jag inte.
Ju mer jag tänker ju mer problem stöter jag på.
Och ensam om det det lär jag nog aldrig vara.
Ensamhet är ingen stor lycka här i världen.
Kom ihåg att du är inte ensam om att vara ensam.
Min alldeles egna konstiga vän.
Idag är jag och besöker far min.
Innan jag kom hit var jag hos min älskade och hjälpte honom med diverse sysslor.
Så var jag också på möbelmagasinet (en secondhand butik i min lilla stad) och köpte Stephen King böcker.
Har väl snart ett tjugo tal men har inte läst någon av dem än (kan vara lämpligt att börja snart kanske).
Har varit hos min lilla vän idag konstig som han är spelade han spel på sin dator när jag kom (inget ovanligt).
Så jag har suttit och mobbat honom hela kvällen vi spelade teKen han vann och jag den andra poäng till mig, team battle så det tog ett tag.
Vi spelade en gammal goding också STAR SWEEP! det var det första vi gjorde första gången jag hälsa på och det är över ett år sedan.
Det är skönt att veta att vi fortfarande är vänner.
Vi försökte bränna hans mysbyxor och det misslyckades dock, men det var nog tur de.
Och så fick hanb låna 17 manga böcker av mig (han vara lycklig) så har han något att göra i sin ensamhet.
Jag lånade en av honom också dock på engelska så jag kommer ha ett helvete att förstå de där målade papperna.
Innan jag kom hit var jag hos min älskade och hjälpte honom med diverse sysslor.
Så var jag också på möbelmagasinet (en secondhand butik i min lilla stad) och köpte Stephen King böcker.
Har väl snart ett tjugo tal men har inte läst någon av dem än (kan vara lämpligt att börja snart kanske).
Har varit hos min lilla vän idag konstig som han är spelade han spel på sin dator när jag kom (inget ovanligt).
Så jag har suttit och mobbat honom hela kvällen vi spelade teKen han vann och jag den andra poäng till mig, team battle så det tog ett tag.
Vi spelade en gammal goding också STAR SWEEP! det var det första vi gjorde första gången jag hälsa på och det är över ett år sedan.
Det är skönt att veta att vi fortfarande är vänner.
Vi försökte bränna hans mysbyxor och det misslyckades dock, men det var nog tur de.
Och så fick hanb låna 17 manga böcker av mig (han vara lycklig) så har han något att göra i sin ensamhet.
Jag lånade en av honom också dock på engelska så jag kommer ha ett helvete att förstå de där målade papperna.
Guds strypgrepp
Idag tog depressionen strypgrepp om min hals.
Tanken att jag kan förlora det käraste jag har tär på mig. Och jag kan inte beskylla någon annan förutom min dumhet.
Varje år och dag som går kommer det ytterliggare en börda ner i min alltför tunga axelväska.
Den ilskan som biter mig i fötterna faller ofta på min min älskade.
Så grym jag är mot den stackars människan han vill bara så väl. Då man kanppt har några vänner, bekanta har ajg så det räcker men inga människor att umgås med direkt.
Min älskades närmaste är underbara människor men jag kan dock inte kalla de mina vänner, de är än endast bekanta för mig.
Varför ska allt jag gör skada den lilla själ jag har kvar?
Det gör ont, det är en smärta värre en skärselden.
Jag är ledsen att säga att jag inget mer att skriva har, det enda jag vet är att jag vill säga förlåt.
Förlåt för att jag är så hemsk. Snälla förlåt mig.
Tanken att jag kan förlora det käraste jag har tär på mig. Och jag kan inte beskylla någon annan förutom min dumhet.
Varje år och dag som går kommer det ytterliggare en börda ner i min alltför tunga axelväska.
Den ilskan som biter mig i fötterna faller ofta på min min älskade.
Så grym jag är mot den stackars människan han vill bara så väl. Då man kanppt har några vänner, bekanta har ajg så det räcker men inga människor att umgås med direkt.
Min älskades närmaste är underbara människor men jag kan dock inte kalla de mina vänner, de är än endast bekanta för mig.
Varför ska allt jag gör skada den lilla själ jag har kvar?
Det gör ont, det är en smärta värre en skärselden.
Jag är ledsen att säga att jag inget mer att skriva har, det enda jag vet är att jag vill säga förlåt.
Förlåt för att jag är så hemsk. Snälla förlåt mig.
Välkommen till min nya blogg!
Välkommen min vän, Välkommen.
