MeAndMySoul

Varje gång någon i min närhet försvinner från mig bildas ett tomrum inom mig.
Och varje gång försöker jag fylla dom.
Omedvetet tror jag att jag har fyllt dessa tomrum, men igentligen skapar jag bara nya hål men jag märker inget förs det som äger rummet i mig försvinner.
Idag har jag många tomrum att fylla. Och jag lär nog aldrig kunna fylla dem igen.

Nuförtiden har jag ytterliggare ett problem, pålitlighet hos mina vänner äger jag inte som förr.
Och det gör mig beskymrad för jag vill ju kunna lita på mina käraste, men jag kan ej.
Tiderna nu är inte heller som förr tyvärr.
Jag hade det myckert roligare förr i världen men inte nu längre, varför vet jag inte.

Ju mer jag tänker ju mer problem stöter jag på.
Och ensam om det det lär jag nog aldrig vara.

Ensamhet är ingen stor lycka här i världen.

Kom ihåg att du är inte ensam om att vara ensam.