Kapow.
Tänk dig den där förjävliga känslan av att någon slår dig hårt fan i magen hela jävla tiden. Du känner slag efter slag och du visar att du känner smärtan men slagen fortsätter bara. Många försöker stoppa slagen men slagen bara fortsätter.
Människan som jag visar i mina bloggar verkar inte ha det så bra har jag lagt märke till.
Jag mår bra som männska men jag mår sämre när det gäller livet jag har valt. Varje dag är ingen pest och pina det ska jag inte säga.
Men många dagar vill jag bara gräva ner mig och gömma mig där. Gömma mig så pass länge så att jag vet att världen är lugn och vacker igen, fan vad jag skulle vilja vara en igelkott.... Men det får jag nog vänta med.
Om jag har tur kanske jag blir det i nästa liv?
Jag har en kärlek som jag värnar om, men som jag ingenting vet något om längre. Jag vet inte hur min kärlek tänker eller hur min kärlek resonerar. Det är svårt att veta då min kärlek alltid vägrar tala med mig när min kärlek finner livet svårt i vissa stunder. 'Ibland kan jag vara andleningen till att min kärlek har det jobbigt, men jag kan ingenting hjälpa då min kärlek aldrig talar om vad det är som är fel.
Min kärlek lägger alla alla svårar stunder i en lite ask som min kärlek försluter väl sen kastar min kärlek den asken så djupt in i sin själ att bara min kärlek kan öppna den, ingen annan då ingen annan vet koden till min kärleks liv. Inte ens jag vet denna hemliga kod.
Hur mycket jag klarar av detta hemliga liv det är en fråga som man kan diskutera om i miljoner dagar.
Varför vågar du aldrig släppa in mig?
Människan som jag visar i mina bloggar verkar inte ha det så bra har jag lagt märke till.
Jag mår bra som männska men jag mår sämre när det gäller livet jag har valt. Varje dag är ingen pest och pina det ska jag inte säga.
Men många dagar vill jag bara gräva ner mig och gömma mig där. Gömma mig så pass länge så att jag vet att världen är lugn och vacker igen, fan vad jag skulle vilja vara en igelkott.... Men det får jag nog vänta med.
Om jag har tur kanske jag blir det i nästa liv?
Jag har en kärlek som jag värnar om, men som jag ingenting vet något om längre. Jag vet inte hur min kärlek tänker eller hur min kärlek resonerar. Det är svårt att veta då min kärlek alltid vägrar tala med mig när min kärlek finner livet svårt i vissa stunder. 'Ibland kan jag vara andleningen till att min kärlek har det jobbigt, men jag kan ingenting hjälpa då min kärlek aldrig talar om vad det är som är fel.
Min kärlek lägger alla alla svårar stunder i en lite ask som min kärlek försluter väl sen kastar min kärlek den asken så djupt in i sin själ att bara min kärlek kan öppna den, ingen annan då ingen annan vet koden till min kärleks liv. Inte ens jag vet denna hemliga kod.
Hur mycket jag klarar av detta hemliga liv det är en fråga som man kan diskutera om i miljoner dagar.
Varför vågar du aldrig släppa in mig?
Kommentarer
Postat av: Robin
Även fast det kanske inte är lika viktigt längre;
Inte ens jag själv kan svara på det, skulle vilja, men det kräver näst intill allt jag kan uppbåda och jag skulle väl antar jag må bättre av det. Förhoppningsvis. Om du vill ha en längre förklaring kräver det mer plats än en blogg kommentar. Tala med mig när du känner för det.
Trackback
